Idag var vi på Barnsjukhuset för att vaccinera lilleman. Filura fick vara hos moster under tiden. Redan i bilen på väg till moster blev det fel. Sofie berättade glatt för Charlie:
- Jag ska åka till moster, Charlie. Bara jag ska vara hos moster. Du ska åka till doktorn.
- Nej, sa Charlie.
- Jo, du ska åka till doktorn. Bara jag ska få vara hos moster, ensam. Du ska åka till doktorn, sa Sofie
- Nej, sa Charlie.
- Jo Charlie! Du ska till doktorn! Du ska till doktorn och få en spruta i pannan!
..till saken hör att vi hade inte ens sagt att han skulle få en spruta. Men efter den där dialogen så sprutade tårarna på lille Charlie. När vi kom fram till moster hade tårarna torkat. Moster kom ut och hämtade Sofie vid bilen och när jag backade ut bilen kom Charlies tårar igen. Han ville också vara med moster och grabbarna.
Väl framme på sjukhuset skulle han åka i rutschkanan i väntrummet. Vår lilla kille sätter sig gärna lite extra långt bak när han ska åka rutschkana, och så även denna gång. Bara det att det blev lite väl långt bak. Så han trillade baklänges rakt ner i golvet. Så kom tårarna igen.
Så kom sköterskorna och hämtade oss. In i lilla rummet och fram med Pettson & Findus på telefonen för att distrahera honom. Sprutan var inte ett dugg rolig och de stora krokodiltårarna trillade fort...
På vägen hem stannade vi ett tag hos moster så att även Charlie fick leka lite. Det var en rätt stolt Charlie som visade grabbarna sitt fina plåster. Grabbarna såg rätt nyfikna och imponerade ut, de ska nämligen ta sprutan här i dagarna. Vips så var det inte så dåligt att vara Charlie längre. Och nu sover han sött i sin säng, med ett extra plåster som plåster på såren.